Polisen

Klick! Nästa in samma ögonblick rycker han kameran ifrån mig.

-   Jag måste arrestera er. Ni får följa med mig till kontoret, säger mannen i uniform och batong. Stor batong.

-   Jag har sett er springa här flera gånger och tagit bilder. Det är förbjudet att knäppa kort här. Den här damen kommer söka igenom era fickor och väskor.

Ilskan pulserar i mig samtidigt som mina ben darrar. Jag försöker förklara för honom att jag bara tagit en bild och det var på huset här eftersom jag tyckte det var fint. – Jag kan visa dig när jag raderar bilden.

Han vill inte samarbeta alls faktiskt utan fortsätter med lite ilska i rösten upprepa samma order som tidigare.

Han har fortfarande min kamera och varje gång jag försöker gripa efter den tar han några steg ifrån mig och vrider bort kroppen.

Då kommer äntligen Wawero och Michel-Kevin.

Jag får visa alla bilder som finns i kameran flera gånger för säkerhetsvakter, cefer och deras chefer. Det var en på huset som jag fotograferad och sju andra bilder där jag trycker i mig Kattis chokladkaka. Efter att ha raderad den förbjudna bilden och fått skämmas över att svulla chokladkaka får vi lämna området. Området som är ett mentalsjukhus vilket är en genväg från busstoppet in i Mathare som vi har tagit flera gånger förut i sällskap med Kevin och Waweru.

Kevin förklarar. -Vakten ville ha pengar. Därför tog han er. Det är så Kenya fungerar. Korruptionen finns överallt. Byggnaden du fotade är en vacker byggnad från kolonialtiden som fått stå kvar för att de är stolta över den. Kevin berättar vidare. – För några år sedan då jag arbetade på sjukhusområdet såg en tysk att en av vakterna misshandlade en av de intagna med batong. Tysken såg en läkare komma och tänkte att nu får patienten hjälp, men istället började läkaren sparka på patienten. Tysken fick en bild på detta som publicerades på nyheterna. Detta blev starten på en lång härva där flera förlorade jobben. Förmodligen är det något sådant de är rädda för ska hända igen.

Hannas kaka tog slut.
Kattis hade kaka kvar.
Den åt Hanna upp.

Vad skulle du ta med dig till en ode o?

Hanna: Bubbelvatten.
Kattis: Bodylotion.

Mapping i Dandora

Vi följde med Michel-Kevin, vår guide och en av våra Matharekvinnor då de kartlägger ett slumområde i Nairobi. De sätter nummer på alla hus och räknar hur många sjukhus, skolor, badrum, toaletter som finns i området. De kartlägger även dränering, elledningar, hur många som bor i varje hushåll och hur husen är byggda. Detta är ett arbete som staten borde göra.  Kartorna kan de visa för regeringen och bevsia för dem hur bosättningarna är uppbyggda, vilken infrastruktur som finns och vilken som behövs. Detta för att visa var avlopp och vatten och el skulle kunna dras och att visa att det finns ett behov och en marknad för det i dessa områden. 

Detta står skrivet på grinden till varje bostadslänga. 

M7-miles saba (Slumområdet även kallat Dandora 

som betyder långt borta på Swahili), BFB-Biafra B (Byn), 

044 är numret på huset och 

A-C betyder att det är hushåll A, B och C.

Zippurah- en av våra Mathare kvinnor. Hon är där som representant 

från organisationen MUST för att lära ut mapping.

Michel-Kevin och Kattis

Pudding är smothies. Färsk frukt som de mixar i en blender. Man köper ett glas för 10 KES. 

Lägg även märke till att du kan ladda telefonen här! Vi blir ständigt imponerade av alla dessa påhittiga entreprenörer. Det kryllar av små rörelser, varje bakgata bjuder på nya tjänster och produkter.

Wunjiru och Wantiku- våra nya tilldelade kikujunamn (en dominerande stam i Nairobi och även Mathare). Wunjiru betyder pratsam och Wantiku go människa.  Våra mapping kompisar och grannskapet kallade på oss som Shiru och Shiku som är smeknamn för W & W.

Påsk!

Etiopisk middag.

Alla äter från samma fat, alla äter endast med höger hand.

Förutom Kattis, hon äter även med skithanden.

Återbesök till ethiopiska matstället.

13 personer. Efter en promenad i Mathare.

Vi brukar förbruka 2 des.servetter var efter sådana besök.

Denna gång lyckas vi få samtliga 13 personer

att tvätta sig med en varsin svensk des.servett.

SEGER! 

Häng hemma hos Waweru (till höger).

Innan det bar av till påsksemester i Mombasa

implementerade vi lite svensk påsktradition i form av påskägg

till våra sköna guider Michael Kevin Armstrong och Waweru i Mathare. 

Till Mombasa och vidare till Mtwapa.

Vi tillbringade helgen på ett strand hostel, solade, drack Tusker (Kenyanska ölen),

åt färsk havs fångst.

Mötte Turtle man, från havet, som berättade om sjögungfrur och den stora kärleken. 

Det vilar ett lugn över den här platsen, håret krullar sig av fukten i luften. Människorna som går på stranden går lugnt och insuper havet, luften och sanden. Hostelet är byggt av båtar snäckor och andra strandfynd.

-I´m born from the sea. Säger han och tittar under lugg samtidigt som han vrider hastigt på huvuden. I den rörelsen svänger hans dreadlocks ut från huvudet som gröna lunds släng gunga. Längst ur har några havssnäckor fastnat i hans svarta hår.

Han sitter med benen utsträckta och det ena benet över det andra. Vart efter kvällen går blir jag mer och er övertygad om att han faktiskt föddes i havet. Hans fötter och ben är skrämmande lika en fisks kropp. -I´m turtle man.

Turtle man tar med oss på en kvällsrunda. Första stoppet, lokal bio. På en liten tjockTv ligger en virkad duk. Ur enorma högtalare strömmar afrikansk hiphop. plankor blir till bänkar. Porträttet på presidenten hänger på vänster sida om TVen. – Presidentens bild måste alltid finnas då det handlar om buisness berättar turtleman. 10 "bop" (cheng för kenyanska shilling) för att titta på TV, 100 bop för en filmvisning.

Nattklubb. Kolsäckar är uppspända på pinnar som är nerstuckna i marken. Inget gräs finns längre kvaar uten marken blottar sin röda jord inför ett 20 tal locals som dansar till reagge musiken som flödar ut från två gigantiska högtalare. Det luktar urin på dansmarken från toaletten som är placerad i mitten längs ena kortsidan av dansmarken. Toaletten består av ett bås som är byggt av palmblad  vilka bildar insynsskydd. Vårt sällskap beställer in afrikanskt vin. en flaska spökvatten fördelas i karvade trävaser med matchande sugrör. Vi tar artigt varsin sipp. Det bränner i magen. Med magen utochin partajar vi en stund med våra locals!

Dagen efter, hemresa med buss. Kattis rycker till. –En giraff. Det är en giraff. Jag ställer mig upp i bussen och genom bussens bakruta ser jag en giraff som galoperar och halsen böljar som sjögräs.

Hanna träffade även 10 undernärda katter. cirkulerande kring bordet varje måltid. 

Otroligt besviken.

Kattis tog ca 20 bilder på samma "söta" katter.

Mathare i bilder

"Kosovo avenue"

Varor transporteras ofta in från stan med hjälp av stora

last vagnar, dragna av män.

Safaricom:s (ledande mobiloperatör) mpesa

gör det möjligt att hantera sin ekonomi via telefonen.

Till mpesa kontot överförs din lön,

och från ditt konto kan du betala räkningar

och föra över pengar till din familj långt borta.

Säkert, enkelt och effektivt. 

Ho-a-yu, ho-a-yu, ho-a-yu.

Baby care koster 20 KES/dag. Nu finns de även 

de som kostnar 30-40 KES/dag. Dessa har lite 

leksaker, filtar och möjlighet att värma mat. 

Vi besökte också ett day care center som 

startats av 7 ensamstående unga mödrar som 

gått ihop. En av dessa arbetar med att ta hand 

om dessa 20 barn mellan 6 månader till 3 år 

medan de andra mödrarna arbetar. De har också 

nyligen startat night care center också. 

Innan det fanns var dessa mödrars enda 

möjlighet att låsa in sitt barn då de skötte sitt 

nattjobb antingen på hotell, 

restuarang eller som prostituerad.

Post election violence ledde till att myndigheterna

stängde av ström och vatten tillförseln

vilken många har inne i sina hus olagligt. 

Mitt på dagen kommer polisen och arresterar,

främst kvinnorna för att de har olaglig el.

98-99% har olaglig el. 

7 ampere leveraras från laglig elanslutning.

Den lagliga elen räcker ofta inte till om du har en rörelse som kräver el.

Då måste du ändå koppla uppdig på det olagliga nätet. 

Simu betyder mobiltelefon på Swahili.

Små stånd säljer olika varor och tjänster, alltifrån grönsaker till passfoton.

Stånden pryds ofta av fantastiska väggmålningar i klara färger

och tydlig reklam av vad som erbjuds.

Floden är förorenad. Längs gränderna hopar sig skräpet.

Stora områden har förvandlats till soptippar. Här slängs skräp.

Här ser man små barn kissa och bajsa.

Här ser man grisar, getter, kycklingar, hönor, hundar och katter leta mat.

Samma djur som slaktas i skjulet bredvid och säljs till Mathare borna.  

Karta över Mathare Valley.

Efter en första rundtur i Mathare satte vi oss ner med kartan.

Waweru ritade ut gränserna och skrev ner namnet på samtliga 11 områden.

Han förklarade även pedagogiskt hur vi hade rört oss den dagen. 

"Vi korsade floden här, det var där vi träffade kvinnorna som tvättade skor och kläder"

Våra bodyguards som ständigt följer oss genom Mathare.

Mathare Valley -15 april

Vi går längs Thika road, en av Nairobis större vägar. Under tiden vi går berättar Wawero om post election violence då 100 tals dog invånare i Mathare dog på grund av våldsamheterna och de många bränder som härjade i omådet då. Många av de som dog var Waweros vänner. Men han berättar att efter dessa våldsamheter har viljan att hålla sams växt sig stark. -Vi vill inte bråka mer säger Wawero. Han berättar att organisationen MUST (Mungano Support Trust) har gett tron på sig själva till människorna här i Mathare. -Vi har rättigheter och politiker och makt havare ska inte kunna köra över oss.

Nu har Wawero stannat upp. Vi står nu på gränsen till det område som heter Mathare Valley. Ett av Nairobis slumområden som regeringen inte vill kännas vid. Enligt Wawero bor här 800 000 människor. Männsikor som bor här antingen hyr eller äger sitt hus, men det finns inga dokument eller kontrakt som bevisar att du har någon rätt att nyttja ditt hus. Dessa människor lever med en ständig rädsla över att någon närsomhelst kan komma och ta hemmet ifrån dem. Solen reflekteras i alla plåttak som trängs i dalen. Människor i rörelse och barn som leker. Barn samlas i en klunga kring oss, de har luggslitna kläder och många av dem är barfota. Efter en liten stund är det en liten flicka på ca tre år som tar tag i min hand.

Nu tar vi steget in i Kosovo, ett av Mathares elva områden. Kosovo fick sitt namn efter Europas Kosovo. Mathares Kosovo grundades samtitigt som det krigades som mest i Europas Kosova. En sötsliskig doft som inte går att värja sig ifrån slår som en vind emot mig. Avföring och sopor. Två offentliga toaletter finns i Mathare Valley. Ett besök där koster 20 Kenyanska shilling. En familj som inte sällan består av 10-12 medlemmar har en daglig inkomst på mellan 400-600 KES. Om alla i familjen får ett besök vardera om dagen har halva dagskassan gått åt. Till att kissa och bajsa.

Husen ligger tätt tätt och består av plåtbitar, gamla oljefat som slätats ut och bockad plåt. Det är som längor. Mellan längorna är det inte mer än 1 metersavstång. Går där får man gå med benen på varsin sida om avloppsvatten som rinner trögt och har med sig sopor. Ibland blir stanken nästan outhärdlig.

Överallt möts vi av barn som oavsett ålder lärt sig ramsam: Ho-a-yu? Som de upprepar gång på gång. Muzungo, Ho-a-yu? (how are you?)

Tack Anders!

The best and the brightest. 90 minuter om hur man får in sin 5 åriga dotter på dagis i NY. tack, verkligen tack!

Plotsligt hander det

Lamech fragar varfor jag inte ringt tidigare. Jag svarar att Irene, var handledare, gav oss hans nummer bara sekunden innan. I ett sms ursaktar hon sig. Forklarar att FN-veckan inneburit fler moten an vantat och att vi ska kontakta hennes kollegor angaende uppsatrten av projektet. Ett sms. Ett samtal. Knapt fem minuter senare a vi plotsligt pa vag till Artcafe dar vi ska ha varat forsta mote med organisationen Must. Vi njuter i skuggan pa terassen. 40 minuter i Kenya betyder alltifran 40-180 minuter. Lamech dyker upp nagonstans darimellan narmare 180. Traffic!
Lamech jobbar med att mobalisera och aven organisera faltarbete pa plats i olika delar av Kenyas slumomraden. Hans uppenbarelse ar stor och varm. Vi skrattar mycket imellan flodet av information om Must arbete och vara tankar kring hur faltstudiern ska laggas upp. Och allt ar mojligt. Precis allt. Att guidas och tolkas av Must personal. Att prata med ratt kvinnor.
Lamech forklarar att Mathare ar stort och uppdelat. Att varje del representerar sitt folk och sin kultur. Vi beslutar att forsoka plocka 6 kvnnor fran olika delar och sammtidigt arrangera storre mixade diskussionsgupper. Redan imorgon formiddag bestams en ny tid, tid for Mathare, en forsta rundtur och moten med manniskor fran Must. Eventuelt moter Vabelo upp. Han bor i Kosovo delen, Mathare. Levde ett tufft kriminellt liv innan tiden for Must. Han beskrivs som ung, driven, steetsmart. Och dessutom snackar han cheng, slang, en mix av engelska och swahili.
De har kvinnorna ar smarta, fortydligar Lamech. Fraga inte om de har en mobil, fraga efter deras nummer. Annars riskerar ni att fa svaret "Vi har inge mobiltelefon", i ett forsok att vinna era sympatier, era pengar. Kvinnorna vet att om de overdriver sin situation gors storre insatser. Peka inte ut dem som analys obejekt, utan samtala med dem som att ni vill veta allt om deras omrade. Be dem om hjalp, deras kunskap, lat dem prata om varandra istallet for om sig sjalva. Han tittar finurligt pa oss. spelar aven oss sma harmlosa spel antar vi. En amerikanska anlande for ett tag sedan for att gora en liknande studie. Hennes andra dag i Nairobi besokte hon Mathare. Hennes tredje fraga lod: Hur tar jag mig hem till USA, nu.
Vi vill vara tuffare an sa.
Vi vill fortsatta samtalet. studien.

Kvinnorna lever pa 20kr om dagen. Utan fast jobb forsorjer de sig pa small buisnesses. Saljer frukt langs granderna eller tvattar folks klader. Ibland uteblir mojligheten att jobba.
De flesta har tillgang till tjuvkopplad el. Men fragorna vi stallt oss tidigare kvarstar,
Vad kostar detta i langden?
Hur saker ar den energikallan?
Kl.10 imorgon, town. Must moter upp utanfor Hilton hotel. Hello Mathare!

/Katarina

Väntan- 12 april

Vi blir frustrerade över att det inte händer någonting. Vi får inte kontakt med vår handledare Irene, vi känner att vi har tagit ikapp annat arbete med projektet som vi inte hunnit med annars. Vi känner oss redo att ta projektet till nästa nivå, men inget händer.

Efter frustrerande suckar och stamp i golvet bestämmer vi oss för att åka down town för åtminstone göra någonting. Vi går en bit längs Waikaki way för att hitta en matatu som ska ta oss ner till stan. Det dröjer inte länge för än en ung kille viftar in oss i en Matatu. Vi är de första passagerarna, men snart fylls minibussen och det bär av. Nu är det spännande igen! Upptäckarlustan tillfredsställs. Vi undrar hur vi ska veta när vi ska kliva av? Jag undrar samtidigt hur chauffören och inkastaren vet vilka som faktiskt väntar på matatu. Det finns liksom inga busstop eller tidtabeller. Men det verkar fungera ändå. Trafiken går långsamt, men är otroligt intensiv. Jag har ännu inte riktigt kunnat urskilja några särskilda trafikregler, mer än att vänstertrafik är det som oftast är gällande.

Fler och fler människor är i rörelse på gatorna och vi förstår att nu har vi kommit ner till stan. Det myllrar av folk. Tempot är aningens högre här än i Westlands där vi bor men fortfarande råder inget europeiskt storstads tempo. Nairobis stadskärna är ingenting som imponerar. Husen är ocharmiga och inget i stadsplaneringen är gjort för att öka trivseln.

Vi tar oss till slut upp i Kenyetta International Conference Center. Det är en 27 våningar hög byggnad där vi får se Nairobi från ovan. Inga spår från gårdagens upplopp som handlade om politiker vilka åtalats i domstolen i Haag för folkmord och annat syns. 
/Hanna

Paradise lost

Pick-nick i Paradise lost. Vi åker på gumpiga, skumpiga vägar. Längs vägarna promenerar Kenyaner i kläder som jag skulle bära en dag vid 5° C och nordlig vind. Många av dem bär ett stort knyte grenar på huvudet, några har en cykel att lasta grenarna på.  Ur vår bilradio strömmar Nigerianska hits från 2010.  Färgerna är varma, röd jord, blå himmel och mycket grönska. 

Paradise lost är en camping och pick-nick plats som ligger i en sluttning vid en sjö en liten bit utanför Nairobi. Pick-nicken har ordnats av svensk föreningen så vi träffar många svenskar får vår ranson sill och nubbe. På något sätt smakar det extra gott har i Nairobi. Trots att det bara gått fyra dagar sedan det fanns fullt tillgängligt när vi befann oss på svensk mark.

Efter sill och nubbe går vi längs vattnet. Det ska tydligen finnas ett vattenfall och en grotta. Plötsligt befinner vi oss i en djungel. Ett svagt sus från vattenfallet, stora träd med synliga rötter och en stig som leder oss till grottan som är varm, fuktig och har en stark doft av jord.

När vi kommer hem igen resulterar intrycken från Nairobi i ett försök till afrikansk dans där rytmen utgörs av att Kattis och jag slår på våra magar, rumpor och höfter samtidigt som vi stampar i golvet och försöker hitta det speciella groovet i rörelserna… Vi skrattar hysteriskt och jag tror att vi båda känner att det är tur vi har två månader kvar här så vi kan öva!

/Hanna

Langs Kenyanska vagar

Lina tog oss till ett kafé och butik som drevs av kvinnliga flyktingar. Vi promenerade längs en väg där vi fick uppleva riktiga Kenya. Längs vägen arbetade fem sex män med att reparera cyklar. Några kvinnor sålde plantor, begagnade kläder låg utbredda på marken redo till försäljning. Lite längre ner på gatan stod en mängd bilar och flera män arbetade med att reparera dessa. Vägdammet smutsar ner mina kläder och skor och mina ben får samma färg av en misslyckad användning av brun utansol. Denna gång är medlet Nairobianskt vägdamm. Alla Kenyaner vi möter är välklädda utan damm på kläderna. Fattar inte hur de gör. Kvinnorna vi möter längs vägen går i högklackat. Jag vill då pointera att de kenyanska vägarna är lika knöliga och buckliga som en sämre svensk skogsstig. Men de stegar fram som om det vore en catwalk i sakta tempo.

Senare på kvällen äter vi middag med tre av Linas Kenyanska vänner. Systrar. De är så där puttrande och färgstarka som jag föreställer mig afrikanska kvinnor. De har stora varma hjärtan med mycket visdom. Fler av Linas vänner kommer på besök; fransmän, mexare, tyskar och svenskar. Vi träffar Gorge som ska visa oss Mathare Valley, ett av Nairobis slumområde där han växte upp. 

/Hanna

Pa vag mot kolonial sill lunch i Paradise lost

Ginger Soda!

Djuret

kolonial sondagsutflykt