Stora avstånd

Vi äter pasta med ambassadfolket. Dricksar servitrisen 80 spänn. En dagslön.

Än så länge glider vi på den sköna vågen. Runtomkring ett sorl av igenkännbara språk och jargonger. Människor med samma tyngd i plånboken. Nytvättat hår och strukna skjortor.

Vad väntar i Mathare?

-          ”Det är inte ert fel.”

Kave tittar oss djupt i ögonen. Efter en historia om hur han tillslut tror sig blivit immun mot den känslan. Efter år av att exponeras inför fattigdom och misär.

Det är tredje gången han upprepar samma fras.

/Katarina