Lina tog oss till ett kafé och butik som drevs av kvinnliga flyktingar. Vi promenerade längs en väg där vi fick uppleva riktiga Kenya. Längs vägen arbetade fem sex män med att reparera cyklar. Några kvinnor sålde plantor, begagnade kläder låg utbredda på marken redo till försäljning. Lite längre ner på gatan stod en mängd bilar och flera män arbetade med att reparera dessa. Vägdammet smutsar ner mina kläder och skor och mina ben får samma färg av en misslyckad användning av brun utansol. Denna gång är medlet Nairobianskt vägdamm. Alla Kenyaner vi möter är välklädda utan damm på kläderna. Fattar inte hur de gör. Kvinnorna vi möter längs vägen går i högklackat. Jag vill då pointera att de kenyanska vägarna är lika knöliga och buckliga som en sämre svensk skogsstig. Men de stegar fram som om det vore en catwalk i sakta tempo.
Senare på kvällen äter vi middag med tre av Linas Kenyanska vänner. Systrar. De är så där puttrande och färgstarka som jag föreställer mig afrikanska kvinnor. De har stora varma hjärtan med mycket visdom. Fler av Linas vänner kommer på besök; fransmän, mexare, tyskar och svenskar. Vi träffar Gorge som ska visa oss Mathare Valley, ett av Nairobis slumområde där han växte upp.
/Hanna
hanna. de smörjer inte in sig med spf, alltså kladdar inte vägdammet fast, o så har de väl mörkare hudfärg gissar jag, så det syns inte lika mkt. kan det vara svaret på din fråga?puss! /Mia
SvaraRaderaDu är född kth.are! fantastiskt! /k
SvaraRadera